Miljoner år gamla, eller?

"Fossil" är namnet på denna serie av Mari Simmulson (om ni inte förstod frågan i rubriken).

Störstingen och minstningen i familjen har vi på bilden. Golvvasen med nr 4132 och mått 50 x 17,5 cm och den lilla har nr 4096, mått 11,5 x 8,5 cm. Båda gjorda 1953-54.

Härligt mörkgrön glasyr på insidan av vaserna.

En av dom serier som stämmer bäst överens med sitt namn, tycker jag.

60 år gammal och modern!

När man hör eller läser ordet Iran är nog inte det första som dyker upp i huvudet Upsala-Ekeby. Inte förrän man kanske tittar in på den här sidan och tittar på en bild med ett fat och en vas av Anna-Lisa Thomson ur just serien "Iran".

Fatet har nr 1058, måtten 2 x 14,5 cm och vasen nr 1061 och måtten 27 x 10 cm. Serien gjordes 1950-53.

1952 gick Anna-Lisa allt för tidigt bort, endast 47 år gammal, och man undrar vilka storverk hon hade kunnat utföra om hon hade fått fortsatt leva.

Odöpt & ovanlig

Denna serie bestående av två skålar och fyra vaser ser man inte ofta. Skålen har nr 2054, måtten 7x19,5x15,6 cm och gjordes 1950-51 av Ingrid Atterberg.

Nästan uteslutande vid den tiden namngav man alla kollektioner, antingen konstnären själv eller den konstnärliga ledaren. Ingrid Atterberg namngav själv sina skapelser.

Man undrar varför ett fåtal serier inte blev döpta?

Synd, tycker jag, då ett namn ger lite mer kött på benen till ett föremål. Och det underlättar ju även med ett namn när man pratar med andra om ett föremål.

"Du vet den där 2054, den är väl fin?!" blir inget givande samtal...

Vicke Lindstrand - historik

Text från Grödinge Antik & Design.

Vicke Lindstrand (1904-1983)

Född i Göteborg och utbildade sig till målare och konsthantverkare vid slöjdföreningens skola i samma stad. Till Upsala-Ekeby kom han 1942 som konstnärlig ledare och stannade till 1950. Under denna tid kom många unika föremål fram ur hans händer, men han bidrog också med föremål till standard kollektionen. Ett exempel är givetvis den numera mycket berömda elefanten i sex storlekar och tre färger. Ett tag så populär att butikerna gömde dem för att kunna sälja andra föremål. Elefanter har dock funnits tidigare i kollektionen. Vickes modell utstrålade docke n speciell grace och glädje som alla uppskattade. De två eskimöer som han formgav på fyrtiotalet blev verkligen långlivade i produktionen. De fanns med i tjugofem år i katalogen! För dessa figuriner kan man även se förändringar i produktionssätt och glasyrer. För de äldre har leran pressats ut i varsin halva och sedan ihopfogats, medans de yngre har formgjutits med flytande lera. De äldsta har en mera flammig glasyr och de sista har helt jämn grå glasyr.

Lindstrand är nog dock mest känd som glaskonstnär. Han tillträdde som konstnärlig ledare vid Kosta 1950 och kom att dominera femtiotalet totalt. På Kosta stannade Vicke till 1973. Glas var inget nytt för honom. Han hade under åren 1924-41 tillbringat en stor del av sin tid vid Orrefors.

Han började sin bana som redaktör för Handelstidningen och GöteborgsPosten, och anses vara en utmörkt karikatyrist. Lite av detta visade han i den uppmärksammade barnboken "Hur kamelen får sin puckel" som han illustrerade och Viveca Lindfors skrev.

Vicke Lindstrand finns representerad framförallt med sitt glas på bland annat Nationalmuseum, Röhsska och Metropolitan Museum.

Vicke Lindstrand - signaturer

Typer av signaturer han använde.
(inlägget kommer att fyllas på med andra bilder av signaturer efter hand)

Signatur på standardgods. Om nummer saknas KAN föremålet vara unikt, med betoning på KAN!


Vet ej om han signerade unika objekt som nedan. Återkommer i frågan!

Mari Simmulson - signaturer

Typer av signaturer hon använde.
(inlägget kommer att fyllas på med andra bilder av signaturer efter hand)


Denna UE-stämpeln fnns på unika föremål.

Handsignering av Mari på unikat.

Mari Simmulson - historik

Text från Grödinge Antik & Design.

Mari Simmulson (1911-2000)

Född 1911 i Sankt Petersburg av estniska föräldrar. Hon fick sin utbildning vid den statliga konstfackskolan i Tallin till skulptör och keramiker. Därefter praktiserade hon på Arabia på 30-talet och verkade dessutom som lärare i ett antal år.

År 1944 kom hon till Sverige och fick omgående arbete hos Wilhelm Kåge på Gustavsbergs Studio. Hon hade uppmärksammade utställningar i slutet på 40-talet och togs 1949 emot med öppna armar av Upsala-Ekeby. Där blev hon raskt en av de mer markanta konstnärliga profilerna. "Ett annat färgstarkt kynne" som Upsala-Ekeby själv deklarerat. Från start utmärkte hon sig med sina figurer - balinesiskan som snabbt blev slutsåld i numererade exemplar och pojken (inte flickan) på sköldpaddan som tillverkades i många år. Mari hade med sig nitraterna till Ekeby, dvs saltpeterssyrans metallsalter vilka lösta i vatten, kan användas som keramisk målning, antingen under glasyren eller på obränd glasyr. Hennes produktion var mycket omfattande och varierande ända fram till 1972 då hon slutade sin anställning som en av de sista konstnärerna.

Mari har under sin tid hos UE tillverkat många originalföremål, dvs föremål framställda av henne själv, sinsemellan olika och personligen signerade. Det är också ofta som Mari har fått stå för hedersgåvor åt företag och organisationer. Hon har även gjort ett flertal offentliga utsmyckningar, exempelvis Luleå Kol, Uplandsbanken och Pharmacia. Liksom så många andra keramiker har Mari under sin produktiva tid även ägnat sig åt måleri.

Förutom för Upsala-Ekeby och Gustavsberg har också Mari arbetat för Deco i Helsingborg.

Komplett Kokos!

Hela serien!

Från nr 5023-5031 och en eftersläntrare med nr 5057, där har ni hela serien av "Kokos", gjord 1954-58 av Hjördis Oldfors.

Mest intressanta är dock Bonbonjären (5023) och det tvåpipiga Kruset (5024) som bara producerades ett år, 1954. Av dessa är kruset mer sällsynt, dvs MYCKET sällsynt.

Mumma!

Taisto Kaasinen - signaturer

Typer av signaturer han använde.
(inlägget kommer att fyllas på med andra bilder av signaturer efter hand)

Typ av märkning på standardgods.


Ännu en standardgodsmärkning. Kan vara svår att skilja från märkning av unikat. Oftast skiljer det på att unikatmärkningen i princip alltid har EKEBY skrivet också (se bilden nedan).

Unikatmärkning. Även ofta ristat i godset.

Taisto Kaasinen - historik

Text från Grödinge Antik & Design.

Taisto Kaasinen (1918-1980)

Född i Nyslott i Finland. Sina konstnärliga studier startade han på egen hand och fortsatte så småningom hos Erkki Koponen och Uuno Eskola. I Kuurola (keramiskt hantverkscentrum) började han arbeta med keramik.

Kaasinen var anställd vid Arabia 1947-52. Efter ett kort gästspel anställdes han 1953 hos Upsala-Ekeby och kom mestadels att producera väggreliefter och skulpturer i original fram till 1961, då han återvände till Arabia. Han har utfört flera offentliga verk, till exempel kakelvägg i Valhallabadet i Göteborg (havsvegitation), "De fyra elementen" för Fläktfabriken i Nacka och en 45 kvadratmeter stor vägg i Fröslundaskolan i Eskilstuna. Under sin tid hos Upsala-Ekeby kom många djurfigurer med i kollektionen.

Kjell Blomberg - signaturer

Typer av signaturer han använde.
(inlägget kommer att fyllas på med andra bilder av signaturer efter hand)

Märkning unikt gods.

Ingrid Atterberg - signaturer

Typer av signaturer hon använde.
(inlägget kommer att fyllas på med andra bilder av signaturer efter hand)

Kjell Blomberg - historik

Text från Grödinge Antik & Design.

Kjell Blomberg (1931-1989)

Född i Stockholm 1931 och fick sin konstnärliga utbildning vid Konsfacksskolans högre konstindustriella gren. Efter en praktikanttid vid Arabia anställdes han vid Upsala-Ekeby 1953, där han framförallt kom att arbeta med modeller för kollektioner och mönster för Gefle och Karlskrona. Även Ekebyfabriken tog tillvara hans mönsterkänsla för kakelplattsproduktionen. Exempel på hans produktion vid Ekeby är skålar och vaser i serien Amarillo i klara färger och stilren form.

Blomberg deltog även i arbetet med offentlig utsmyckning och har så t ex gjort väggreliefer åt Fröslundaskolan i Eskilstuna. Han lämnade Upsala-Ekeby 1957 för att gå vidare till Gabrielverken i Timmernabben. Från 1954 har han även arbetat för Gullaskrufs glasbruk med glas design. Han har undervisat på Konstfack i keramik och glas. Kjell Blomberg finns representerad på Nationalmuseum och Trondheim.

Hjördis Oldfors - signaturer

Typer av signaturer hon använde.
(inlägget kommer att fyllas på med andra bilder av signaturer efter hand)

Ingrid Atterberg - historik

Text från Grödinge Antik & Design.

Ingrid Atterberg (1920-2008)

Född i Härnösand 1920 och utbildad vid Slöjdföreningens skola i Göteborg under fyrtiotalets början. Efter sin examen hade hon först en egen verkstad i Göteborg innan hon kom till Upsala-Ekeby där hon anställdes 1944 och kom att stanna till 1963.

Atterberg ansågs djärv i sitt skapande med enkelhet och stramhet som kännetecken. Hon har exprimenterat fram många nya glasyrer liksom introducerat en ny intressant kombination av chamottelera och vanlig lera. Chamotte är en lermassa som innehållar korn av redan bränd lera vilket ger en grovkornig massa, dock omöjlig att dreja. Ingrid kom på att med en drejad form i vanlig lera som bas med spatel lägga på chamotten, något som snabbt kopierades av andra fabriker.

1954 erhöll Ingrid en guldmedalj för sitt bidrag till Triennalen i Milano. Andra framgångar var t ex Grafikaserien (i rödlera med sgrafittidekor), som blev mycket omfångsrik i kollektionen och länge tillverkad, samt de populära hushållsgodset Smögen (vars idé låg i träda i tio år innan tiden ansågs mogen). Hon har även utfört ett flertal offentliga verk, speciellt kakelmosaik, så exempelvis Örbyhus småskola och Timrå simhall. Bland de mera kända beställningsverken finns den stora golvurnan till Västmanlands läns landsting med inristad dekor av länets topografi.

Med Atterberg som konstnär försökte UE även sig på sintergods, som är ett keramiskt material bränt vid hög temperatur där materialtets beståndsdelar till del smälter samman och bildar en tät massa. Därigenombildas också en klarare klang. Glasyrerna blir hårda och onödiggör ytterligare dekorering. Detta var hos UE i mångt och mycket ett handarbete varför sintergodset blev dyrt att producera. Produktionen kom inte riktigt igång och den förväntade försäljningssuccén uteblev.

Parallellt med Upsala-Ekeby arbetade hon på frilandsbasis för bland andra Manciolos utanför Florens och skapade servisporslin. Atterbergs konstnärsskap sträcker sig från acrylplast till textil men med tonvikt på keramiken. Under senare delen av sextiotalet startade hon en egen verkstad i Uppsala. Ingrid Atterberg finns representerad på många museer, såväl Viktoria and Albert i London som Nationalmuseum i Stockholm, och hon har haft ett flertal separatutställningar i Sverige och utomlands.

Hjördis Oldfors - historik

Text från Grödinge Antik & Design.

Hjördis Oldfors

Född i Göteborg och började sin verksamma bana inom bankvärlden innan hon tog steget in på Slöjdföreningens skola i Göteborg. 1950 praktiserade hon på Upsala-Ekeby (samtidigt med Ternell) på dekorationsatelén. Efter sin praktiktid öppnade hon egen ateljé i Göteborg under namnet "Bränd form". Efter Anna-Lisas borgång erbjöds hon anställning vid Upsala-Ekeby och hon kom att verka där från 1952-59.

Under denna tid arbetade hon fram många nya former och dekorationsmetoder. Hon var den konstnär under 1950-talet som säljare i alla led ansåg hade de mest lättsålda produkterna. Några av alla de populära serierna som kom fram var tex Poäng, Kokos, Trio, Palma och Granit. Liksom övriga konstnärer var Hjördis Oldfors ofta anlitad för speciella serier för Åhlen & Holm och Turitz & Co.

Efter tiden på Ekeby återvände hon till Göteborg och har sedan ägnat sig åt keramik, textilkonst och måleri (delvis utomlands) och som lärare i måleri och keramik i Göteborg. Hjördis Oldfors finns representerad bl a på Röhsska och i Trondheim och har deltagit i flera utställningar.

Anna-Lisa Thomson - signaturer

Typer av signaturer hon använde.
(inlägget kommer att fyllas på med andra bilder av signaturer efter hand)

Nedan följer tre bilder med hennes signering på unikat. Emellertid använde hon samma signatur på S:t Eriks för standargods så det kan vara svårt att skilja dessa åt. Hittar man dock UE eller EKEBY djupstämplat i godset kan med säkerhet säga att det är ett unikat.

Anna-Lisa Thomson - historik

Text från Grödinge Antik & Design.

Anna-Lisa Thomson (1905-1952)

Född i Karlskrona och fick sin konstnärliga utbildning både vid den Konstindustriella skolan och på ett flertal platser utomlands. Mellan åren 1928-33 var hon anställd på S:t Eriks Lervarufabriker, där hon kom att ta fram många intressanta föremål, bland annat i den nya gröna glasyren som fabriken lanserat. När de flesta konkurrenter lyckats kopiera den på 30-talet tyckte somliga kritiker att den blivit en "landsplåga". Anna-Lisa komponerade under 1930-33 större delen av S:t Eriks kollektion. År 1933 gick hon över till Upsala-Ekeby som skulle bli ett långt samarbete. Trettiotalets produktion bestod av mängder av föremål i en ren form och ofta sober glasyr. Mycket i kollektionen hade en geometrisk form, något som kritikerna kallade "sträng och måttfull formgivning". Thomsons senare formgivning är starkt präglad av naturens alla former - allt från blommornas linjespel till snäckors och havsväxters svallande former. Se bara på de populära modellerna Paprika och Spectra. Spectraserien blev så populär att fabriken gjorde en efterkonstruktion efter hennes död med serien Havsflora, här kombinerade fabriken modeller från Paprika med dekorer från Spectraserien.

Vintermånaderna tillbringade Anna-Lisa vid Ekebybruk med för tiden förhållandevis fria arbetstider. Sommartid hämtade hon inspiration vid sitt fritidshus i Grundsund på Västkusten.

Thomsons produktion fanns med i UE´s priskuranter under många år in på 50- och 60-talen, ett starkt bevis på hennes formkänsla, starka design och vitalitet. Efter en alltför tidig bortgång 1952 såg hennes vänner till att öppna en stiftelse med bland annat hennes måleriproduktion som insatskapital. Den fick namnet "Stiftelsen Anna-Lisa Thomson till minne", och har sedan dess delat ut stipendier till kvinnliga konstnärer inom olika fack. I början ingick även en vistelse i Grundsund i stipendiet. Postumt utkom diktsamlingen "Eko av dagars ljusa klang" med hennes egna illustrationer. Anna.Lisa Thomson finns representerad på Nationalmuseum med sin keramik och på ett flertal andra museer. Konstmuseet i Uppsala har till sin disposition ett trettiotal av hennes målningar.

S som i Stilrent

Och S som i "Stretto", namnet på denna serie. Ingrid Atterberg, en av dom konstnärer som betytt mest för Upsala-Ekeby, står bakom "Stretto". Föremålen gjordes i antingen svart eller vitt.

Den vita har nr 2257, mått 14 x 5 cm och tillverkades 1956-57. Ljusstaken har nr 2253, mått 23 x 7 cm och tillverkades endast 1956.

Vår favorit - Hjördis Oldfors

Underbara former och färger. Serien "Undine" av Hjördis Oldfors gjordes 1955-57. Skålen har nummer 5058, mått 6,5 x 14 cm och vasen har nr 5060, mått 15 x 12 cm.

En riktig Viking

Det finns endast ett fåtal föremål formgivna av Viking Göransson, vilket är synd, då de som finns är mycket fina. Dessa vaser har nr 755 (de två) med måtten 15,5 x 10,8 cm och nr 756 med måtten 15,5 x 11,5 cm, gjorda 1953-54. Av de två i samma modell är den vinröda glasyren udda.

Lite information

Hej allihopa!

Vi är ett par som samlat keramik från Upsala-Ekeby i drygt fem år och nu vill vi hjälpa till att sprida dess konsthistoriska värde genom att visa upp vår samling och förhoppningsvis inspirera fler att bli intresserade.
Vår samlarinriktning är 50-talet, företagets guldålder, men det finns även en hel del från årtionden runt om.
Målet är att lägga ut minst tre inlägg i veckan (det kan bli fler). Vid semester eller annan frånvaro kommer detta meddelas innan så att ni vet att bloggen "lever".
All teknisk data hämtas från Grödinge Antik & Designs eminenta hemsida.

Och skriv gärna kommentarer!

Mycket nöje!